Leva som man lär

Forskning visar att de flesta människor mår bra av att byta arbetsuppgifter. Efter ett antal år går mycket på rutin och det kan lätt bli dåligt engagemang och slentrian. Speciellt arbetsuppgifter som kräver kreativitet och nytänkande vinner mycket på att utföras av nya och motiverade personer. Inom politiken borde entreprenörskap och nytänkande värdesättas betydligt mer än vad det gör i dag. Nya människor i nya miljöer tänker ofta utanför boxen på ett positivt sätt.

Förnyelse inom den åländska politiken underlättas inte heller av att det så kallade politiska etablissemanget ofta återväljs vart fjärde år. Möjligheten att som ny kandidat bli invald i lagtinget är liten så länge etablissemanget sitter kvar.

För den som ändå lyckas bli invald speglas den första valperioden av mycket nya idéer, att lära sig lagar, spelregler och den historiska återkopplingen till dagens politik. Under den andra perioden är de flesta på topp, kunskapen finns samtidigt som nytänkande är kvar. Under den tredje fyraårsperioden har många blivit fångar i systemet och en viss mättnad infinner sig.

Sammanfattningsvis kan konstateras att tre fyraårsperioder vore det optimala för politiskt uppdrag i lagtinget. Många politiker skulle må bra av att komma ut i verkligheten i emellanåt. Efter att man varit borta från lagtinget under en valperiod skulle det vara möjligt att kandidera igen.

Det här ovanstående har inte jag skrivit, utan det är en motion ifrån Anders Eriksson i Ålands Lagting ifrån ifjol. Jag tycker att det finns en hel del i resonemanget och väljer som bekant att inte ställa upp i höstens lagtingsval och på så sätt medverkar jag till att lagtinget förnyas och att syftet i motionen uppfylls.

Det demokratiska systemet vi lever i gör att det finns två sätt att förnya lagtinget. Det ena är att befintliga ledamöter inte ställer upp och det andra är själva grunden i demokratin, att väljarna avlägger sin röst på de personer de önskar skall sitta där. Kanske inte ett perfekt system, men det finns inget som är bättre.

Däremot tycker jag att fler ledamöter kunde fundera, resonera och agera på det sätt som Anders Eriksson skriver, iallafall kanske han själv :-)