Den som är satt i skuld, är inte fri.

Samma rättigheter/förmåner/förutsättningar som i vår närregion.

Det får man ofta höra att vi skall ha på Åland. Jag har sagt det själv otaliga gånger de senaste åren och visst låter inte det som att begära för mycket...
eller är det det?

Kan vi politiker lova att våra företag ska ha likadana förutsättningar som motsvarande företag har i Stockholm eller Helsingfors? Måste våra jordbrukare få lika mycket i stöd/bidrag som gårdar i Norrtälje eller Åbo? Är det helt fel om våra studiestöd/bostadsbidrag/utkomststöd etc inte är lika höga som i Sverige eller Finland?

Om vi skall jämföra oss med vår närregion finns det dock en sak vi inte kan komma ifrån. De har lånat och lånar pengar för att erbjuda de förmånerna. Finland har ca €75 miljarder euro i statsskuld. Det kanske inte låter så mycket med tanke på att Sverige har ca €100 miljarder och eländiga Italien har ca 1900 miljarder euro i skuld... Men det är mycket. Med 75 miljarder euro skulle man kunna finansiera Ålands budget på samma sätt som vi gör i dag i ca 250år framöver. 250år.

Ett lands sätt att sköta sin ekonomi skiljer sig inte mycket ifrån en kommuns, ett företags eller ett hushålls. Lever man över sina tillgångar måste man låna och ett lån kommer att kosta. Det är absolut inte något vi skall eftersträva. Mättar vi inte munnen efter matsäcken så är banken det enda möjligheten och för mig är inte det ett alternativ.

Fortsätter vi att alltid mäta oss med våra närområden och peka på vad andra får kommer vi inte klara av vår ekonomi på sikt. Vi kanske inte kan ha samma förmåner som vi alltid haft, vi kanske inte kan vänja oss vid ökad service ifrån kommun och landskap, vi kanske inte kan fortsätta jobba mindre och få högre lön, iallafall om vi inte även gör som dom och lånar till driften...

Vad tycker du?

Ska vi fortsätta leva över våra tillgångar och skjuta på problemen till kommande generationer som de flesta andra länder i Europa gör eller skall vi fortsätta vara fria, utan lån? För mig finns inget alternativ.