Ett livskraftigt centrum och ett livskraftigt Åland

Var i Åland24 ikväll och pratade om för eller nackdelar, problem eller möjligheter med att det troligtvis snart kommer börja byggas ett köpcentrum utanför stadskärnan, i Jomala. Som vanligt pratar jag för mycket och vill säga mer än vad jag hinner med. Måste skärpa mig och tänka på det.

Men i korthet gick det ut på att jag inte tycker det är fel att politiker i Mariehamn måste "konkurrera" med politiker i Jomala om vem som kan skapa bästa möjliga näringslivsklimat. Jag tycker inte att det är fel att privata entreprenörer väljer att bygga där förutsättningarna finns, både byggnadstekniskt, arealmässigt och där det är politiskt gångbart. Det är för mig helt naturligt och som det skall vara.

Skulle majoriteten av politikerna i Mariehamn haft samma inställning, lyhördhet och förståelse för näringslivets behov som de har funnits hos politikerna i Jomala de senaste åtta åren så tror jag Mariehamn hade sett annorlunda ut idag.

Däremot så behöver inte satsningen i Jomala betyda att Mariehamn kommer att dö "sotdöden" som Nina Fellman kallade det. Mariehamn har fantastiska möjligheter om Mariehamns politikerna väljer ett öppet sinne och lyhördhet till företag och entreprenörer som vill satsa, investera och bygga.

Tillväxt och ökad sysselsättning kommer inte genom mer detaljplanering av politiker, det kommer när näringslivet känner att det finns förutsättningar att tjäna pengar genom att investera och skapa något nytt.

Satsningen "Sparcenter" som förhoppningsvis snart kommer igång tror jag kommer bli en injektion i det åländska näringslivet, en injektion i framtidstro och hopp samt ett tecken på att Åland utvecklas i linje med övriga världen. Fler sådana privata storsatsningar behövs, både i och utanför Mariehamn.

Finns det någon som vill bygga ett åttavåningshus i centrum, så tycker jag politikerna där har skyldighet att möjliggöra det, särskilt om det också är planerat ett hotell i det. Hotell är något som Åland verkligen behöver och det passar som handen i handsken absolut mitt i stan.

Vem är det som finansierar vår gemensamma offentliga sektor, vår välfärd? Svaret är enkelt i min värld, det gör företag som skapar tillväxt, sysselsättning och betalar skatt. Sålunda är det inte vård, skola & omsorg som politiker borde prioritera högst utan näringslivets behov och förutsättningar, för utan det ena har vi inte det andra.

Vad tycker du? resonerar jag fel?

ps. givetvis behövs vård, skola och omsorg också för att näringslivet skall fungera, som sagt det ena fungerar inte utan det andra :)
Godkväll