Det finns alltid flera sidor på ett mynt och särskilt när man vi pratar om våra gemensamma mynt är det inte alltid helt okomplicerat.
När BioSavoy fastigheten skulle säljas för några år sedan så begärde dåvarande ägare in anbud för att se vad marknaden var beredd att betala för huset. Jag var en av dem som lämnade in ett bud och det visade sig att jag var den som lagt det högsta budet av de tre/fyra som lämnades in. Tyvärr ansåg säljarna att det budet var för lågt och de lyckades få igång en karusell mellan landsregeringen & Mariehamn som resulterade i ett avtal mellan dessa tre parter om att samhället skulle bidra med €200.000 om någon köpte huset och renoverade det i enlighet med K-märkningen.
Jag kollade på de krav som ställdes och insåg direkt att jag inte skulle få det att fungera, jag var inte intresserad av att renovera huset i enlighet med den kravlistan så mitt bud stod fast men utan landskapets och stans pengar. Uppenbarligen tyckte Landell att det fanns en möjlighet att göra något, bjöd lite mer än mig + de €200.000 från Mariehamn och landskapet och fick köpa huset.
Jag lyfter på hatten och är mäkta imponerad över vad Landell har gjort och vilket enormt lyft det är för Mariehamn att äntligen återigen ha en modern Bio men samtidigt tycker jag att spelreglerna borde följas och att alla skall veta vad som gäller och alla skall behandlas lika.
Egentligen anser jag att Mariehamn och landskapet aldrig skulle blandat sig i det här projektet. Då hade marknaden skött det här själv, skattebetalarnas pengar hade kunnat användas till annat och Mariehamn hade fått en bio ändå. Den bion hade inte haft de gamla stolarna bevarade men i ärlighetens namn, vem förutom museibyrån är intresserade av dem. Stolarna finns ju kvar, sätt dem i det nybyggda museiförvaret om de absolut har ett så stort kulturhistoriskt värde.
Återigen visar hanteringen av detta ärende att när politiker blandar sig i saker som de inte har att göra med så blir det strul, orättvisor och rådd.
Ville bara säga det.
När BioSavoy fastigheten skulle säljas för några år sedan så begärde dåvarande ägare in anbud för att se vad marknaden var beredd att betala för huset. Jag var en av dem som lämnade in ett bud och det visade sig att jag var den som lagt det högsta budet av de tre/fyra som lämnades in. Tyvärr ansåg säljarna att det budet var för lågt och de lyckades få igång en karusell mellan landsregeringen & Mariehamn som resulterade i ett avtal mellan dessa tre parter om att samhället skulle bidra med €200.000 om någon köpte huset och renoverade det i enlighet med K-märkningen.
Jag kollade på de krav som ställdes och insåg direkt att jag inte skulle få det att fungera, jag var inte intresserad av att renovera huset i enlighet med den kravlistan så mitt bud stod fast men utan landskapets och stans pengar. Uppenbarligen tyckte Landell att det fanns en möjlighet att göra något, bjöd lite mer än mig + de €200.000 från Mariehamn och landskapet och fick köpa huset.
Jag lyfter på hatten och är mäkta imponerad över vad Landell har gjort och vilket enormt lyft det är för Mariehamn att äntligen återigen ha en modern Bio men samtidigt tycker jag att spelreglerna borde följas och att alla skall veta vad som gäller och alla skall behandlas lika.
Egentligen anser jag att Mariehamn och landskapet aldrig skulle blandat sig i det här projektet. Då hade marknaden skött det här själv, skattebetalarnas pengar hade kunnat användas till annat och Mariehamn hade fått en bio ändå. Den bion hade inte haft de gamla stolarna bevarade men i ärlighetens namn, vem förutom museibyrån är intresserade av dem. Stolarna finns ju kvar, sätt dem i det nybyggda museiförvaret om de absolut har ett så stort kulturhistoriskt värde.
Återigen visar hanteringen av detta ärende att när politiker blandar sig i saker som de inte har att göra med så blir det strul, orättvisor och rådd.
Ville bara säga det.
Liknande inlägg
- 8 februari 2007Rockoff till torget...
- 22 februari 2022Ålands Fastighets Ab
- 7 december 2006Ikväll blir det Bond
- 26 mars 2010KK-huset nästa revision?
- 24 mars 2016BagelBee och Torgkiosken
- 2 september 2010Några tankar och funderingar