8 november 2010

Det här sa jag idag om den småskalig livsmedelsproduktionen

i temat Landsbygd, stöd och näringar

Jag skrev en motion 2008 som handlar om småskalig livsmedelsproduktion och
avbyråkratisering av densamma. Idag i slutet på 2010 är en bra dag,
utskottet har nämligen godkänt den motionen..

Orsaken till varför jag skrev motionen är att livsmedelsproduktionen blir
alltmer global bla pga EU-medlemskapet och den allt friare handeln. Mer
och mer livsmedel transporteras långa vägar och importeras ifrån långt
bort i stan.

En motreaktion till livsmedelsindustrins globaliseringstrend är att satsa
på närproducerad mat.

Närproducerad mat är livsmedelsproduktion och konsumtion där råvaror från
det egna området används och främjar den lokala industrin och
sysselsättningen. Det finns många miljöfördelar med närproducerad mat, så
långt allt väl.

Problemet idag är att man inte hittar så mycket lokal producerade varor på
Åland som det skulle kunna och borde finnas. Landskapsregeringen talar
ofta i festtalen om den lokalt producerade maten att den är viktig för
miljön, för den levande landsbygden och för företagsamheten. Det är
festtal det, verkligheten har enligt mig sett annorlunda ut.

Utskottet håller delvis med mig även om de inte riktigt sett samma
problematik som jag sett. Men resultat är att min motion godkänns. Det är
jag glad över.

Livsmedelssäkerhet som reglerar produktionen av mat är ett av europeiska
gemenskapens lagstiftningsområden där man har kommit överens om lika
regler för produktion, transport och förvaring. Det är förståeligt och
förmodligen nödvändigt att det sker på samma sätt oavsett varifrån varorna
kommer ifrån.
Men det är när det handlar om livsmedel på den gemensamma marknaden.

Däremot har EU för en gångskull varit så kloka att reserverat
möjligheterna att sälja i liten skala i det egna landet. Här har Åland
hittils trots egen lagstiftningsbehörighet gått in för att använda den
finska lagstiftningen genom blankettlagstiftning.
Den finska livsmedelslagstiftningen är förmodligen en av världens
strängaste och ger inte mycket manöverutrymme för den enskilda lilla
producenten utan allt sker på samma villkor oberoende om omfattningen
eller storleken på verksamheten.

Nu föreslår näringsutskottet i enlighet med min motion att vi borde
använda den lagstiftningsmöjlighet vi har för att göra det enklare på
Åland för att förenkla och stimulera livsmedelsproduktionen på Åland.

Som exempel kan nämnas att en åländsk gård, som har 40 tackor, några
grönsaksland och fiskar lite på sidan om måste ha tre olika kylrum, tre
förpackningsrum och två slakterier samt dubbla egna kontrollprogram för
att kunna sälja sina produkter på torget med dagens lagstiftning.

I extremfall måste en ensamföretagare ha ett eget kontrollprogram för att
övervaka sig själv när han eller hon städar sina lokaler. Första åtgärden
när man vill börja baka pajer och sälja på torget ska inte vara att fylla
i en rad blanketter och bygga ett skilt industrikök med allt vad det
tillhör och innebär.

Första åtgärden borde vara att baka pajen

Om landskapsregering tar tag i det här nu och gör som utskottet vill så
kanske den här dagen är början på att entreprenören snart kan börja baka
pajen.

Liknande inlägg