Pratade om livsmedelsproduktionen idag också

Jag skrev en motion 2008 (nr 48 2008-2009) som handlar om småskalig livsmedelsproduktion och avbyråkratisering av densamma. Som jag anser att näringsutskottet bör titta på, vilket det inte gjort hittills.

Livsmedelsproduktionen blir alltmer global och i och med EU-medlemskapet och den allt friare handeln har importen av livsmedel ökat. Som en motreaktion till livsmedelsindustrins globaliseringstrend så vinner begreppet närmat eller närproducerad mat terräng.

Närproducerad mat är livsmedelsproduktion och konsumtion där råvaror från det egna området används och främjar den lokala industrin och sysselsättningen. Det finns många miljöfördelar med närproducerad mat, så långt allt väl.

Problemet idag är att man inte hittar så mycket lokal producerade varor på Åland som det skulle kunna och borde finnas. Landskapsregeringen talar ofta i festtalen om den lokalt producerade maten att den är viktig för miljön, för den levande landsbygden och för företagsamheten. Det är festtal det, verkligheten ser annorlunda ut.

Det håller på att bli nästintill omöjligt för en liten producent med alla krav det innebär att sälja sina produkter antingen på sin gård eller exempelvis på torget i Mariehamn. En av orsakerna till det är den stränga livsmedelslagstiftningen

Livsmedelssäkerhet som reglerar produktionen av mat är ett av europeiska gemenskapens lagstiftningsområden där man har kommit överens om lika regler för produktion, transport och förvaring.

Men det är när det handlar om livsmedel på den gemensamma marknaden. Däremot har man reserverat möjligheterna att sälja i liten skala i det egna landet. Här har Åland trots egen lagstiftningsbehörighet gått in för att använda den finska lagstiftningen genom blankettlagstiftning.

Den finska livsmedelslagstiftningen är förmodligen en av världens strängaste och ger inte mycket manöverutrymme för den enskilda lilla producenten utan allt sker på samma villkor oberoende om omfattningen eller storleken på verksamheten.

För att öka det småskaligt livsmedelsproducerande på Åland måste vi få bort byråkratin i lagstiftningen, byrokrati som nu effektivt sätter käppar i hjulen för dem som är intresserade av att börja.

Som exempel kan nämnas att en åländsk gård, som har 40 tackor, några grönsaksland och fiskar lite på sidan om måste ha tre olika kylrum, tre förpackningsrum och två slakterier samt dubbla egna kontrollprogram för att kunna sälja sina produkter på torget med dagens lagstiftning.

I extremfall måste en ensamföretagare ha ett eget kontrollprogram för att övervaka sig själv när han eller hon städar sina lokaler. Första åtgärden när man vill börja baka pajer och sälja på torget ska inte vara att fylla i en rad blanketter och bygga ett skilt industrikök med allt vad det tillhör och innebär.

Första åtgärden borde vara att baka pajen.